För något år sedan berättade min mor en sak om min mormor som jag inte vetat. Att innan hon träffade min morfar var hon gift med en annan man. En man som försvann spårlöst under andra världskriget. Att han gått ut i kriget frivilligt och sedan antagligen dött. Hennes första man var svensk, så det var ingen som tvingade ut honom, ingen stat som satte vapen i hans händer. Han tog initiativet själv. Vilken sida han stred på verkar ingen veta, vilket givetvis får mig att tro det värsta.
Detta berättade alltså min mor, bara apropå något annat. Och sedan var det inte mer med det. Det har ju inget med dig att göra, sa hon. Att jag tyckte motsatsen spelade ingen roll. Istället skulle det pratas om väder och äta kaka.
Den lilla kornet till berättelsen om min mormor virvlar sedan dess runt i mitt huvud. Möjligen blir det något av det, kanske sätter jag på mig forskningsglasögon och plöjer genom historien, för att få fram ”sanningen”, eller blir det en historia i en annan historia. Eller så virvlar det bara runt tillsammans med de andra kornen i stoftmolnet som är jag. Troligen det sistnämnda. Men ändå.
Vad får en nygift ung man att ge sig ut i ett krig för ett annat land? Vad hände med honom? Vantrivdes han så i äktenskapet att han flydde, eller var det en stark idealism för ”saken” som gjorde att han var tvungen att vara en del av kriget, för att försvara något.
Var han en ensam smålänning som gav sig iväg, eller var han i en grupp?
Eller var alltihopa en lögn? Hittade min mormor på att han i försvann i kriget för att det lät bättre än att han bara dragit?
Om deras vägar skilts åt på ett mer trivialt vis, att de helt enkelt insett att de gift sig i hast och sedan skilt sig hade jag inte ägnat många sekunder att tänka på honom. Nu blir han en gåta. Men vissa gåtor ska förbli olösta, kanske är detta en sådan.
