Jag är svag för julen. Speciellt när det gäller berättelser. Det finns helt enkelt något kvar julens magi för mig när det gäller berättandet, både när det gäller att läsa och att skriva. Genom åren har jag skrivit några julnoveller, ett fåtal har blivit färdiga (en av dem väntar på rätt tillfälle för att tryckas i bokform -med ett underbart omslag ritat av Nicolas Križan), och i år blev faktiskt en novell klar lagom julen (den blev klar i dag...).
Mitt problem med mina julnoveller är att inspirationen till att skriva dem dyker upp en bit in i december – när det är så mycket annat som måste göras, önskar att jag kunde hitta samma inspiration långt innan, så att jag hinner att bli klar lagom till julen.
Årets novell, som jag lägger ut på bloggen i morgon, tar avstamp i min uppväxtmiljö. Den är även en förövning till det romanprojekt som jag står i startgroparna för, och som jag ska ge så mycket tid och kärlek jag kan efter nyår. Men, jag hoppas att min julnovell, Jul vid näckrosdammen, står på egna ben. Men det får ni se i morgon.
Min förhoppning är att ”årets julnovell”, är en tradition som jag ska fortsätta med, och att jag ska lyckas hålla den hårda deadlinen - 24 december - det är ju trots allt samma datum varje år :)
