När nu Peter Handke har tilldelats Nobelpriset i litteratur 2019 blev jag riktigt glad. Han har skrivit en av mina absoluta favoritdikter - Lied Vom Kindsein - som jag första gången hörde i filmen Himmel över Berlin (som Handke skrev manus till tillsammans med Wim Wenders).

Det tog inte många minuter innan Handke fördömdes av alla möjliga människor efter att priset utannonserats. Många av dem som jag såg utbrista sin förfäran över att just Handke fått priset tror jag överhuvudtaget inte läst något av honom (vissa av dem vet jag att de inte läst honom, då de när de blev upprörda över att just han fått priset uttryckte sig med ord som "Jag har inte läst honom, men...").

Det finns en populistiskt vilja att politisera priser som Nobelpriset i litteratur. Att de som får priset måste passa in i den samtida berättelsen, vara korrekta. Det här samhället har blivit märkligt. Det populistiska har även blivit det politiskt korrekta.

Priset handlar om litteratur. Inte om en författare har uttalat stöd den ena eller den andra. Det finns många tänkbara kandidater till nobelpriset i litteratur, varför väljer man då någon som uttalat stöd för Slobodan Milošević? Till att börja med, det handlar om Nobelpris i litteratur. Inte nobelpriset till den mest konforma samtidsmänniskan. Handkes litteratur är stor. Hans poesi är i världsklass.

Med det sagt. För många år sedan läste jag en novell. Jag tyckte novellen var helt lysande. Personen som fått mig att läsa den berättade efter att jag läst den att författaren var fascist. Gjorde det novellen sämre? Inte på något vis. Den fortsatte att vara bra. När författaren skrivit klart novellen så slutade den att tillhöra honom, min läsning av den tillhör mig. Så ser jag även på valet av Handke. Oavsett om han uttalat stöd för den ena eller den andra, så är det hans texter jag läser, inte hans person i en populistisk samtida politisk korrekt kontext.

Olga Tokarczuk som samtidigt tilldelades Nobelpriset i litteratur 2018 är det nästan helt tyst om. Varför det? Antagligen för att hon passar in i denna populistiska världssyn som tyckare anser att man ska ha om man är en stor författare i dag. Tokarczuk har jag inte läst, men det kommer jag att göra. Och jag är relativt säker på att jag kommer att tycka att även hon är en bra författare. Oavsett om hon passar in den samtida samhällsberättelsen eller inte.

Människor blir kränkta och upprörda till höger och vänster över konsten och litteraturen. På många sätt är det bra. Men när de kränkta och upprörda ska styra världen, då blir det inte mycket skavande kvar. Då står vi där i en konform latte-verklighet där allt bara är "skönt". Jag fasar över ett sådant samhälle.

Als das Kind Kind war,
war es die Zeit der folgenden Fragen:
Warum bin ich ich und warum nicht du?

(ur Peter Handkes Lied Vom Kindsein)